Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Jernbäraren.
”Du kom just i behaglig tid, Axelson,” sade Jäger
till jätten, som helt lugn vecklade upp sin
tobaksrulle och deraf nöp en väldig bit som hastigt försvann
under ett par ännu väldigare läppar.
”Folket är rent af förbannadt,” svarade jätten,
”när det råkat få något förmycket i sitt hufvud. Det
är inte första gången jag sett, hur alla kasta sig på
en enda, liksom bromsarna på en häst.
Trefaldighetsnatten i fjol var jag vid Uggleviken och då såg jag
en gardist, som ensam slogs emot en klunga af minst
hundrade karlar, gesäller, sjömän och Gud vet icke
allt för slags folk. Utan mitt biträde hade helt säkert
den arma saten blifvit både plockad och skållad. Men
låt oss gå in i kabyssen der, så få vi prata
litet på qvällqvisten.”
Jätten åtföljd af Jäger och Dahl, marcherade rakt
åt dörren med glasrutan och alla tre slogo sig ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0028.html
