- Project Runeberg -  Jernbäraren : händelse ur folklifvet /
49

(1845) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Ett hållet löfte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Brukspatronen vek några steg tillbaka.

”Har jag den äran vara igenkänd?” frågade
karlen med låg stämma.

”Jo jag tror väl,” stammade Dahl något
förlägen, ”jag tror väl — ah det var sant det —
Axelson — min vän Axelson — välkommen — tack för
sist — det var — det var längesen vi träffades.”

”Ja, det var längesen vi träffades,” svarade
Jernbärarn, som lade serdeles tonvigt på ordet: vi.

”Hur står det till, min hedersvän? hvad roar ni
er med denna vinter? — med strumpväfnad, kan jag
väl förmoda — men det var sannt — hur mår —
hur mår —”

”Anna, menar ni,” inföll Jernbäraren, ”jo det
är just om henne jag ämnar tala med er, min herre!”

Dahl skiftade färg, men bad likväl med synbar
artighet sin gäst stiga fram och sitta.

Jernbäraren förde oförmärkt handen bakom sin
rygg och skjöt regeln för salsdörrn, hvarefter han
närmade sig Dahl, som tagit plats på divanen.

”Anna,” fortfor han nästan hviskande, ”bekände
häromdagen för mej allt — allt — förstår ni, herre
— allt! — hon ville det inte ty midt i eländet af
sin vanära älskar den arma qvinnan ännu sin bödel
— men hon måste det — — ja, herr Brukspatron,
hon har bekännt allt!”

Dahl lutade sitt hufvud bakom lampans kupa,
för att tända sin slocknade cigarr, eller, rättare sagdt,
för att dölja sin oro.

”Nå efter ni nu vet allt, min vän,” yttrade Dahl,
som småningom hämtat sig något, ”så låt oss tala
öppet och utan omvägar med hvarandra — hvad
fordrar ni att jag skall göra för er dotter? — hvad
skall jag göra för Anna?”

”Ingenting!” svarade Jernbäraren ännu hemskare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:16:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jernbarare/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free