Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOANÖ
De återsågo varandra inte förrän tisdagen, då
kom han på avskedsvisit. Hon satt inne i
biblioteket och läste och slängde hastigt undan boken,
då han kom. Men på bordet låg ett par böcker
med samma band, som den hon hållit i handen,
ock han såg, att det var Strindberg.
Hon hälsade honom lugnt och artigt, och
frågade vart han skulle fara.
— Till Amerika, svarade han, det vill säga,
nästa år, när jag tagit examen. Han kände sig
ledsen och besviken på alltihop och det var en
lisa att få säga detta.
— Det kan väl aldrig vara möjligt, det är bara
bonddrängar som far till Amerika och såna, som
misslyckats på något vis!
— Och de, som vill och skall lyckas också,
svarade han. Det är väl inte så märkvärdigt.
Jag undar över att inte varenda karl, som har
ruter i sig, beger sig av. Vad är det här för
ett land, där en hel klass skall förse sig, innan
de andra kan komma till, och där de unga
damerna–
— Än så länge är ni i Sverige och uppför er
hövligt i alla fall, sade hon bitande.
Han reste sig upp mycket stött: adjö, fröken
Jerneploog.
— Men känner ni det inte ändå, som oin ni
deserterade, frågade hon och satt kvar på sin
stol, när ni rymmer från ert land och
värnplikten och det arbete, som väntade er? Ni har ju
fått er utbildning gratis av svenska staten — —
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>