Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
läppar. När de gått förbi, vände hon sig mot
Allan, och hennes min var nu åter densamma
som förut.
— Vad gör ni, om det blir krig? Far ni till
Amerika?
— Ja, det kan hända, sade han.
— H.ar ni exercerat? frågade hon.
Han baca stirrade på henne, var det möjligt,
att hon kunde ha glömt, även inför hot om
världskrig, hur de just grälat om hans
värnplikt?
— Det vet ni väl, sade han, att jag har
uppskov. Trodde ni kanske att jag var
kronvrak? Och han rätade på sin spänstiga gestalt.
— Nej, det trodde jag ändå inte, medgav
hon och mönstrade honom med minen av en
bataljonsläkare. Men efter ni har uppskov, så får
ni ändå stå overksam, när det klämtar i kyrkorna,
och alla andra rycker in.
— Jag är ändå inte så säker på att gå fri,
som fröken Jerneploog är, svarade han ond, och
med en hälsning, som inte var vidare ödmjuk,
tog han ut stegen och gick ifrån henne, helt
enkelt.
Agneta stod ett ögonblick och såg efter
honom, innan hon steg in till sadelmakaren och
undrade, varför hon skulle möta just honom i
dag, och varför hon sagt allt detta, i stället
för att helt kyligt betacka sig för hans sällskap.
Men han hade inte frågat om lov — —. Sadeln
upptog sedan hennes tankar en stund. Men på
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
