Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
hade blott anbefallt i Guds händer sig och sitt
hus, sin syster och sin svåger vid tyska
generalstaben.
— Vi skola alla göra vår plikt, Beatrice,
och sen ske Guds vilja.
Landshövdingskan Jerneploog sade sig, att
hon inte kunde begära att återfinna Victors
sinnelag hos dessa människor, men det gjorde henne
ändå ont att se dem så små. Stackars Victor
med sitt malm i botten. Hon var glad, när hon
kunde få resa sig och gå.
Inne i sin förstaklasskupé låg landshövdingen
på en soffa, och Gudrun satt på kanten och
läste telegram ur tidningarna. Nu var det hennes
tur att gå och äta middag, och makarna blevo
ensamma.
— Hur var det, fick du nånsin svar från
Agneta? frågade landshövdingen.
Beatrice skakade på huvudet.
— Flickan har nog för bråttom. Det skall bli
intressant att höra, hur hon rett sig med stadens
damer. Där är ju en deJ, som under vanliga
förhållanden inte kan tåla varandra — —
— Agneta klarar nog upp det, svarade
landshövdingen tillitsfullt. Det skadar för resten inte,
att hon får öva sig, ty om jag inte spår fel,
så kommer det inte att dröja så länge, innan
hon intar en ställning, där det fordras av henne,
att kunna ta ledning och sköta människor.
— Ja» jag *ör min del» svarade Beatrice med
en lätt skuggning av sarkasm, spanar förgäves
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
