Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
inbjudan likaväl som biskopinnan? Den sista
skuggan av tvekan försvann ur hennes själ.
Följande morgon stod landshövdingskan vid
det utsatta klockslaget i sitt fönster och räknade
sammanträdet, där det i spridd ordning kom
gående mot porten. Hon vände sig inåt mot en
gammal dam i spetsmössa.
— De är punktliga allesamman, tant
Alarik, sade hon.
Men vid den tiden på dagen hade Ingår
redan ett par timmar arbetat i depån. Mon hade
gått dit tidigt, ville inte diskutera residensets
kupp med någon och riskerade inga frågor eller
antydningar av sina fattiga kunder, som hade
andra och allvarsammare saker att intressera
sig för.
Hon började känna igen dem nu, hustrurna,
barnen, som första gången följde med och sedan
kommo ensamma. De voro där alla! Den tomma,
grå utsugna modern, som liknade en sättpotatis
omgiven av små trinda nypotäter, den unga blott
lätt vissnade hustrun med sin förstfödda, den
resignerade, den motspänstiga, den stolta och
välgörenhetskunden, den arma slarvan och den
makalöst dugliga. Det var roligt att tala med
dem, att råda dem vid deras inköp, att leta
ut deras förhållanden, ge dem en vink om hur
de skulle komma ur sina trångmål ibland.
Under dessa samtal glömde hon den törn
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
