Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
större, att räcka ut sina händer över stadsgräns
och statsgräns. Det fanns händer att fatta och
hjärtan att tala till, överallt hade ju uppstått
likadana sammanslutningar.
Men alla drömmar voro skingrade som ett
fågelmoln för ett bösskott, nu var rymden åter
tom, och vid fötterna låg endast en hjärtskjuten
fågel till tecken på, att det dock inte alltsamman
endast varit tomma inbillningar.
Ingår undrade, om de visste vad de gjort,
och tänkte, att hon visste det nog, hon, däruppe
på residenset. Hon andades kort med
sammanpressade läppar. Ur hjärtat bubblade upp vrede,
bitterhet och gammalt groll. Allt det som varit
glömt och bortbränt, se, det fanns ju kvar eller
föddes på nytt i detta ögonblick och befolkade
hjärtat, härjade och pinade det.
Det gick en stöt igenom vandrerskan, då hon
såg taket på Brantarp sticka upp mellan träden.
Här fanns ju vad hon omedvetet längtat efter:
någon att tala ut inför, att ställa inot väggen
och be om en förklaring, att disputera med.
Det hade aldrig förr hänt henne att besöka
kammarherrn utan att vara formligt inviterad. Ty
hon lät inte bedraga sig av det faktum, att han
gick så helt upp i hennes intressen, när hon
var hans gäst. Hon visste, att han dessemellan
glömde henne fullkomligt för andra saker, vari
hon inte hade någon del. Men i dag frestades
hon svårligen att göra ett undantag. Hon sade
sig visserligen, att hon endast ämnade sig in
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
