Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
vore hågad att kosta på sig för att behålla
henne.
Men om man tänker lite nogare efter, herr
lektor, så är det nog ganska ovisst, om mannen
förlorade eller vunne till sist på att alla flickor
vore kloka och nyktra med en fullkomligt riktig
sj*älvvärdering och klar blick för sin betydelse
och sina möjligheter fram genom en
kärleksaffär. Varje historia har också en början, inte
bara en upplösning — flickor äro som skapade
för denna början, man får inte begära att de skola
vara lika skapade för slutet.
Det fanns tusen ting, som lektorn just nu
kunde göra för att lindra hennes övergivenhet,
som nu satt och grät därute, alla dessa kärlekens
överloppsgärningar, som äro misslyckade i samma
ögonblick de föreslås av en tredje person. Man
kunde ju uppmana honom att älska henne! Man
kunde krama hans betonghjärta och hålla sig
redo att samla upp de droppar av kärlek, som
runne därur! Men bönemannen hade så ont om
tid!
Ingår var av den uppfattningen, att ingen
okonstlad karl — och hon betraktade lektorn som
en sådan — kan bringas till att känna ånger
över att ha lämnat en kvinna, även om han
bestått henne med barn, eller till att röras över
hennes vidare öden. Hyser han ånger, så är
det något främmande, sjukligt element, som
insmugit sig i hans natur. Man ser män
behålla dessa kvinnor, gifta sig med dem. Men
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
