Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
älskade, kände det. Allan talade i halvt
skämtsamma ord med henne om en smärta, som han
i grunden fann mycket allvarsam. Fröken Carlson
talade endast om linne och dammtorkning, och
lilla magistern, om hon fick räknas med till denna
grupp, valde sig en annan vän att utveckla sina
synpunkter inför. Det hade funnits ögonblick,
då Ingår misstänkt, att hon via någon bok, låt
oss säga lärobok, nalkades ämnet i sällskap med
lektor Suneson.
— Jag har skrivit till dig, och du har bemött
mig med vykort. Ingars ton var vänskapligt
förebrående.
— Ja, kära du, lilla magistern lät lite generad,
det har j"u varit ferie.
— Också från vänskapen! Ja, ni lärarinnor!
Fröken Wetter visste inte vad hon skulle
svara, hon såg ner i sin tallrik och teg. Hon
kunde ju inte förklara sitt beteende med att
avslöja de känslor, som uppstått hos henne i
vänskapens ställe. Inte kan man säga folk, hur man
på en gång saknar dem, och tycker det är skönt
att icke vara under deras inflytande, hur man
längtar efter brev och blir obehagligt berörd,
när de kommer, hur man tar intryck av deras
innehåll, och blir ond för att man tar intryck,
hur man önskar svara på en gång tacksamt och
småförargligt, så att man slutligen måste nöja
sig med en formell hälsning på vykort, alla dårars
tillflykt. Och inte kan man heller antyda, att man
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
