Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
att låta det betvinga sig! Ska jag inte opponera
mot det jag anser barbariskt och vidrigt även med
risk att anses en dåre!
— Men mor, du vill väl inte opponera bara
för gestens skull? Du vill väl också uträtta något.
Och då måste man väl också ta hänsyn till vad
som har någon utsikt att lyckas. Du vill ha fred,
ja det var klart, vem vill inte det? Men om man
först måste slå sin fiende riktigt grundligt för
att få fred, är inte den då den största
fredsvännen, som övervinner all tvekan och begagnar
de säkraste medlen?
Ingår vände sig bort. Hon iddes inte svara
Allan, hon tyckte, att hon visste, var hon hade
honom nu. Som revolutionärer och vägfinnare
hade hon velat tänka sig ungdomen, inte som
slavar under gamla föreställningar, inte så lätt
försonade med vanvettet!
Det gjorde Allan lite ont att se henne.
— Men jag ska ju inte gå ut i krig än,
sade han.
— Men ditt hjärta har redan gått ut i krig.
Jag önskar att jag aldrig tagit dig över till
Sverige.
— Du är då ingen Graccernas moder, precis,
fru Gunnarson!
— Hurdan var hon då?
Han berättade det för henne.
Hon såg på honom genomträngande, och han
fick en obehaglig känsla av att blicken var lik
mormors.
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
