Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
inte var fullt normal, när hans svaghet för kvinnan
kom i fråga, och det anses ju att den gjorde det
här. Och hon tror inte, att ni skulle tycka om att
bli så flagrant beträdd med tvetalan.
Ingår greps av en plötslig förskräckelse.
— Men hon ljuger förstås? sade advokaten.
— Nej, sade Ingår, nej, hon har verkligen —
Ingår hade först varit alldeles oförstående,
men så småningom klarnade för henne
alltsamman, hon mindes deras samtal strax efter hon
kommit från valturnén, sin veka stämning, sitt
förtroende, sin ånger och det olycksaliga brevet,
som kom till just ur ångern över brist på
grannlagenhet!
— Ja, sade Ingår, ljuger, det gör hon i sak.
Men det finns ett brev, som med lite ond vilja
och det fattas ju inte i Gustavsfors, säkert kan
tolkas så, som att jag ansåg honom rubbad. Du
ser ut Greta, som om du undrade, hur jag kunde
skriva ett sådant brev.
Greta nekade inte till att så var
förhållandet.
Ingår berättade det förflugna ordet om
kam-marherrns frieri, och hur hon ångrat det, vad
hon gjort för att gottgöra. Om jag kunnat ana
då, att min vänskap för kammarherrn skulle bli
kaffeskvaller och inte mer! jag som varit så
rädd om vår vänskap. Vi har kommit långt
sen dess, och jag ska aldrig förlåta mig.
— Å, det var ju så förklarligt’–
— Kanske. Jag skall aldrig förlåta mig ändå,
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
