Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLAKTEN JERNEPLOOOS FRAMOÅNO
Hon hörde liksom långt borta, hur Greta,
som nu fattat sig, svarade:
— Varför begär du så orimliga saker av
oss? Är inte vi stackars vanliga dödliga, vi med.
ja dödligare? Varför ska vi plötsligt vara visare
än ni alla tillhopa och mera höjda över hat och
lögn och hämnd och alltihop?
Och hon hörde honom svara:
— Jag hade hellre hört att du sagt: varför
ska vi inte. Jag kan finna på många fler
ursäkter åt er än du, som duger, gubevars, men
så var det heller intet under med er! Ni behöver
inte vara så skarpsinniga precis, ni ska bara
älska mänskligheten så pass mycket, att ni får
mod till en stor handling. Gör ni inte det, så
mycket värre för er och för oss.
Åter hörde hon Greta, och hon tyckte
plötsligt, att det var något kallt och torrt över henne,
som hon aldrig märkt förr:
— Vi har inte kommit nog långt till det. Vi
är ju bara i vår frigörelses barndom, var god kom
ihåg det. Vi vet inte alls om vår styrka, vi
känner oss inte som enhet. Vi tänker som
medlemmar av vår stam och vår kast. De, som tänker
som kvinnor, ack, de kan räknas, de är inte en på
tusen! Inte sant, Ingår?
— Jag är inte så lycklig som du, svarade
Ingår bedrövad, jag ser inte så många ursäkter
för oss!
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
