Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN; JERNEPLOOOS FRAMOÅ.NO
att se hur denna skulle bete sig, men när hon
kom fram som bekant och inte bara som kund,
lyste Ingars ansikte upp: det var rätt eget, sade
hon, för jag tänkte just på överstinnan.
— Och jag har ett litet privat ärende till fru
Gunnarson utom mina andra, svarade överstinnan.
Ingår visade vägen in på kontoret, något förvånad.
Överstinnan sade ingenting, hon tog blott upp
brevet och följde Ingars ansiktsuttryck noga, under
det hon läste det.
— Han var sådan, sade Ingår med någon
möda. Sista gången jag var hos honom, ja, jag
behöver väl inte säga överstinnan, att det inte
är sant, att jag då ordnade med testamentet? —
då talade vi mest om den här historien med
residenset, inte för att det var så viktigt i och
för sig, men det hade hänt samma dag, så jag
var ju helt uppfylld därav. Han var alltid så
intresserad för det, som angick hans vänner.
Jag nämnde då med tacksamhet, vad överstinnan
gjort för mig, och han sa, det minns jag så väl:
det kunde jag tänka mig.
Nu var överstinnan för länge sedan i tårar.
Ingår läste igenom det korta brevet igen för att
inprägla det i sitt minne. Och därvid
överfölls hon av en stingande blygsel, en bitter
skuldkänsla över ett annat brev, det som fröken
Wetter för ett par dagar sen genom advokaten
skickat henne tillbaka, sedan affären blivit
uppgjord, landshövdingen fått sina penningar och
kammarherren sin moraliska upprättelse. Aldrig
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
