Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM O A N Q
av sig själv, att han följde med upp, det var
kallt att stå nere på gatan och klockan var ännu
inte tio.
— Vill ni ha något att dricka? frågade hon,
då Olle Rudman slagit sig ner i hennes
amerikanska gungstol, ni fick ingenting hos Rudmans?
Visky?
Han ville gärna ha, men svarade varken ja
eller nej.
— Jag har själv ingenting emot att bli en smula
stimulerad, sade hon. Nyss när vi satt hos
Rudmans och de hyggliga människorna sårade mig
noggrant på varje punkt, så trodde jag att
grämelse och förtvivlan skulle spränga mitt förnuft.
Jag höll ju smärtans bordskick, men ni anar inte
hur nära jag kände mig en katastrof. Men nu
är det för ett ögonblick lite drägligare. Och
tror ni inte att jag behöver det?
Han svarade inte, men såg forskande in i
hennes ansikte, eftersom hon liksom uppmanat
honom till det. Det var skulpterat och vitnat,
men icke uppfrätt, nej, och när han såg på henne
blev han viss, att hon skulle gå igenom detta,
eller om icke gå, så dock kräla eller krypa, men
icke fastna, komma igenom, övervinna.
— Jag läser i ert ansikte, att det ska gå
bra, sade han i en låg ton1.
— Gör ni? Då är det kanske onödigt, att
jag förbereder mig på att det ska bli värre–
Men jag beklagar mig inte. Jag är fyrtio år
275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
