Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOOS FRAM GÅ NO
Han gjorde en liten min, och de brusto båda
i skratt.
— Ja, sade han halvt skämtsamt, halvt
allvarligt, sånt finns, fru Gunnarson. Just därför
att ni är så bedrövad, känner ni inte lust att
ty er till en annan människa — en stund?
— Ja, men Herre Gud, vad gör jag annat,
när jag låter er sitta kvar, fast klockan är över
elva, och jag kommer att få höra de förfärligaste
saker i morgon. Hon hade med ens kommit
att till sin fasa tänka på Fina.
— Ni envisas att missförstå mig. Jag är
mycket tacksam för att få sitta kvar — över
elva, men jag är kär i er, och jag — —
— Jag vet. Men jag är inte nog gammal
för att lägga beslag på en så ung man inte
ens med den tidsbegränsning, som ni antydde
själv. En stund! Män vet aldrig hur lång en
kort kärlekshistoria blir.
— Jag står gärna mitt kast, sade han och
rodnade litet.
— Säg inte <iet, varnade hon. Det är en
nyck av er nu, mycket älskvärd, men vad vet
ni om följderna för er eller mig, om vi tilläte
oss att drivas ihop av vår övergivenhet och
ensamhet och vår allmänna beklämning?
— Det kan inte vara för att lugna mig, ni
säger detta, sade han, och hon såg, att han hade
rätt.
— Ä, sade hon, är det risken, som lockar er?
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
