Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLÄKTEN JERNEPLOOGS FRAMOÅNO
tionerna och bad dig göra något för att lossa
på dem, då skulle jag anse, att ögonblicket vore
inne att skärpa dem.
— Du har inte riktigt följt med hur det går
till nu för tiden, Beatrice. Folk är inte så att
leka med. Och vi kan behöva deras förtroende.
Nej, klockan blir mycket, godmorgon igen,
Beatrice! När kommer dina fruar?
— Tolv. En sak till, sade Beatrice och
hejdade honom på nytt: inte behöver väl Agneta
på något sätt representera?
Landshövdingen svarade ett kort och otåligt:
nej, bevare oss väl, och höll i brådskan på att
stöta ikull Gudrun, som kom gående med
Gustavsfors Dagblad framför sig utan att se fadern.
Beatrice tog tidningen och började leta efter
orsaken till Agnetas tårar. Hon behövde inte leta
länge, innan hon fann den. Där stod Sten
Rud-mans stora artikel om Allan Gunnarson. Den
var utmärkt skriven, man kunde säga inspirerad.
Den gav förloppet med enkla ord, väl beräknade
på att uppväcka rörelse och utan den bitterhet,
som kunde kommit en del läsare att förhärda sig.
Tillämpningen, den ömtåliga tillämpningen på
förhållandena vid regementet, hade han sparat till
nästa nummer.
När Beatrice kom till det ställe, där den
unge mannen med ett slocknande leende förklarar
för sjukvårdarn, som stuvar in honom i släden,
att om han spottar i händerna och kör, så ska han,
83, själv spotta i händerna och dö, tårades hennes
19. — Släkten ferneploogs framgång. 289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
