Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den svenska järnmalmsanrikningens nuvarande ståndpunkt, af Walfr. Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
uppkomst och utveckling samt, i den mån uppgifter
därom varit tillgängliga, de tekniska och
ekonomiska driftresultaten. I en senare afdelning
skola de vid de olika verken vunna erfarenheterna
beträffande de resp. anrikningsmaskinerna
sammanställas och en beskrifning på de sedan 1903
tillkomna separatortyper, som i vårt land kommit till
användning, lämnas.
För att i någon mån begränsa det i och för sig
ganska vidlyftiga ämnet ha i det följande
anordningarna för transporten af gods och vatten utom
och inom de resp. verken icke berörts, liksom ej
heller motorer, transmissioner o. d., utan har den
hufvudsakliga uppmärksamheten ägnats åt
anordningarna för krossning och separation.
I. Anrikningsverk för järnmalm.
De svenska järnmalmsanrikningsverken (se Pl. I)
kunna indelas i magnetiska anrikningsverk, i hvilka
separationen helt och hållet utföres på magnetisk väg,
magnetiska och våtanrikningsverk, i hvilka magnetisk
anrikning är kombinerad med anrikning på våta
vägen för tillgodogörande af i malmen befintlig
blodsten, och slutligen v åt anrikningsverit, där
uteslutande anrikning på våta vägen förekommer.
Till magnetiska anrikningsverk höra följande
verk, ordnade efter ålder:
Herräng,
Bredsjö,
Kläcka Lerberg,
Blötberget,
Björnberget,
Norra Ställberg,
Kallmora,
L ån ggr ufvan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
