Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ovifakjärnet, ett naturligt kolstål, af Carl Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
573
finnes emellertid ett skäl, som afgjordt talar mot
denna uppfattning: de partier, som bestå af denna .
oxidperlit ha oftast en yttre begränsning, som
talar för att de urskilts såsom kristaliden driter ur
en smält grundmassa; se fig. 7 (22 ggr.) och fig.
8 (100 ggr.), hvarest grundmassans utseende är
tydligare. - .
Af denna struktur synes det framgå, att de
delar som hålla oxidperlit primärt anskjutit ur
smältan (eller också att de sekundärt uppkommit genom
oxidering af något slags primära dendriter, ett
antagande som synes betydligt mera kompliceradt).
Detta förhållande ger anledning till följande
anmärkningar rörande ovifakjärnets bildningssätt.
Låtom oss antaga, att till den smälta
basalt-tnagman, som ju innehåller en myckenhet järnoxid,
reduktionsmedel tillförts i form af stenkol eller
kolhaltiga skiffrar, något som ju enligt det föregående
göres ytterst sannolikt på grund af de lokala
förhållandena. Att kol i beröring med silikatsmältor
kan verka reducerande är ju a priori sannolikt; det
blir så i ännu högre grad sedan helt nyligen
Fleiss-ner*) påvisat, att slaggsmälta i beröring med kol
upptager en hel del dylikt i fin f or deladt tillstånd,
hvilket medför kraftig svart- eller blåfärgning. Det
är sålunda i hög grad sannolikt, att den smälta
ba-Salten i beröring med kolhaltig substans upptager
kol, som sedan framkallar en mer eller mindre
fullständig reduktion. Det ligger då nära till hands
a,tt antaga, att denna reduktion på sina ställen
endast fortskridit så långt, att ännu oxid befinner sig
i öfverskott (i förhållande till den helt och hållet
obekanta sammansättningen hos det supponerade
^utektikumet); då kommer gifvetvis vid stelnandet
oxidhaltiga, primära kristalldendrider att kunna an-
*) H. Fleissner, Schwarze und blaue Eisenhochofenschlacke:
>Stahl und Eisen» 1910, haft 30, sid. 1335.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
