Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Uppsatser - Värmländska Bergsmannaföreningens 62:a årsmöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426
Däremot finnas i Klarälfven betydande
krafttillgångar, som vänta på sitt utnyttjande. Efter
verkställda regleringar af älfven på svenska sidan
kan det disponibla kraftbeloppet uppskattas till
c:a 60000 hkr. Af dessa äro för närvarande ej
hälften uttagna. De öfriga äro förhållandevis
gynnsamma för bebyggande, och
Uddeholm-storfors-bo-lagen, som äga större delen af hela fallsträckan,
hafva här mer än 30000 hkr tillgängliga för
eventuell . elektrisk masugnsdrift.
Än större obegagnade krafttillgångar rymmer
slutligen Dalälfven. Västerdal älfven kan på
sträckan Nås-Djurås leverera c:a 38 000 hkr, hvaraf V»
nu bebygges vid Mockfjärd för kraftöfverföring till
Grängesberg och andra ställen, och ur
Österdal-älfven nedanför Siljan kan utvinnas c:a 12 000 hkr.
Vida större kraftbelopp eller sammanlagdt 255 000
hkr kunna emellertid uttagas i den förenade älfven
från den längst upp belägna obebyggda
Forshuf-vudforsen ned till Elfkarleby. Dalälfven kan
således på hela sträckan från Nås till hafvet utveckla
c:a 300 000 hkr. Undantager man härifrån fallen
vid Elfkarleby om 35 000 hkr och vid Untra om
c:a 27 000 hkr, det förra till största delen tillhörigt
staten och det senare Stockholms stad, återstå
238 000 hkr, hvilka nästan fullständigt befinna sig
i de närbelägna järnverkens ägo. Den största delen
tillhör Kopparbergs Bergslags A.-B., men äfven
Sandviken och Hofors äga betydande
vattentillgångar. Som af dessa 230000-240000 hkr för
närvarande endast äro utnyttjade 70000 hkr,
återstå sålunda minst 160 000 hkr för järnindustrien
och eventuellt elektrokemisk industri. Detta bör
ju för en lång tid framåt fullständigt motsvara
behofvet.
Till de järnverk i mellersta Sverige, som ej
äga tillräcklig disponibel kraft för elektrisk
tackjärnsframställning, vore det visserligen möjligt, men
sannolikt ej ekonomiskt att öfverföra kraft från
Klarälfven eller Dalälfven eller från ännu längre
bort belägna kraftkällor, t. ex. Trollhättan och
Krångedeforsarne i Indalsälfven. En förmånligare
lösning af frågan trodde föredraganden möjligen
kunde nås genom anläggandet af stora, i förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
