Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Uppsatser - Om konstruktion af Blakes tuggare, af B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
806
lägsta läge. A är brytbrickans stödpunkt i stativet,
S i den rörliga käften. Storleken af käftens rörelse
i punkten jB erhålles till:
a = l [cos a -cos (a + /?)] + ?x [cos «x - cos («j + ft)] =
07 . 2 a + /? . /J _ 7 . 2 a, + & . ft
== 2 Z sin––^– sm £ + 2 ^ sm––!–^ sm ^k
LA Jj A
Häraf framgår, att om hvilken som helst af
vinklarne ökas, ökas också samtidigt rörelsen.
Vink-larnes ökning kan ske genom ökning af
excentrici-teten, förlängning af vefstaken eller uppflyttning
af punkterna A eller S. I bland händer det, att
man vill hafva krossen så konstruerad, att käftens
rörelse kan ändras och då åstadkommer man detta
vanligen på så sätt, att punkten A förflyttas. På
äldre konstruktioner var däremot vefstaken så
konstruerad, att den kunde förlängas eller förkortas. *)
Dimensioneringen och konstruktionen af en
tug-gares olika delar ur hållfasthetssynpunkt kan ej
ske efter de grunder, som följas vid vanliga
arbetsmaskiner, på grund af de säregna påkänningar, för
hvilka maskinen under arbete är utsatt. Nästan
samtliga maskindelar utsättas för påkänningar, som
variera mellan O och ett max. och som stötvis
upprepas mellan 2 ä 300 ggr. pr min. På grund häraf
utmattas materialet så småningom och hållfastheten
aftager mer och mer tills brott slutligen inträder.
Flera delar utsättas dessutom för en afsevärd
nötning, hvilket har till följd att de tid efter annan
måste utbytas. Stundom inträffar det, att
främmande kroppar såsom släggor, dynamitpatroner och
dylikt inkomma med godset i maskinen och
förorsaka brott.
Konstruktören måste därför se till, att
maskinen anstränges så likformigt som möjligt, så att
hvarje dels lifslängd blir den längsta möjliga och
att utbyte af utslitna delar kan ske så billigt och
på så kort tid som möjligt; dessutom bör iakttagas,
att de största påkänningarna förläggas till sådana
delar, som äro billigast att ersätta och fortast kunna
utbytas.
*) Se omnämnda arbete af Weissbach, sid. 88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
