Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Uppsatser - Om konstruktion af Blakes tuggare, af B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
med 600 x 400 x 25 mm käftöppning blir stativet
alltför tungt.
För fem år sedan fick Morgårdshammar i
uppdrag att utföra en tuggare med ofvannämnda
dimensioner. Maskinen skulle placeras öfverst i ett
torn af trä, hvarför vikten ej fick vara alltför stor.
Stativ af gjutjärn visade sig vara alltför tungt.
Stål föreslogs, men förkastades såsom varande
alltför dyrbart. Det var därför ej annan utväg, än
att efter amerikansk förebild konstruera en tuggare
med byggdt stativ, så att smidbart material fick
upptaga de väsentligaste sträckpåkänningarna, under
det att gjutjärn användes att sammanhålla det hela.
Härigenom erhölls ett stativ af det utseende fig. 6
visar; de smidda dragstängerna nedtill och de båda
oken af stålgjutgods upptill upptaga här
sträckspänningarna. Själfva grundidéen härtill är riktig,
och bästa beviset härför är, att tuggen till en
början arbetade så tillfredsställande, att en mängd
efterbeställningar ingingo. Men efter Il/z år började
olägenheterna tydligt framträda. Första villkoret
för att ett byggdt stativ skall kunna tjänstgöra
tillfredsställande är nämligen, att samtliga
förbindningar skola vara så beskaffade, att de ej kunna
lossna, och att Ijädringen i de olika delarne ej får
blifva alltför stor, hvilket allt ej var noga beaktadt.
För öfrigt företogs på senare konstruktioner en
ändring, afsedd att underlätta krossplattornas ombyte,
men som i hög grad minskade hållfastheten. Denna
ändring bestod däri, att oket upptill, som hade till
ändamål att sammanhålla den fasta och rörliga
käftens bultar utbyttes mot ett öfverfall af stål. Dessa
bultar hvilade således i sidostycket af tackjärn,
medan själfva öfverfallet dels skulle kvarhålla dem
i sitt läge och dels genom på ändarne utskjutande
näsor skulle hjälpa gjutjärnet att upptaga
sträckspänningarna. Detta är för öfrigt en
konstruktion, som användes på ett flertal amerikanska
jätte-valskrossar. Här visade den sig emellertid
synnerligen olämplig, emedan öfverfallen lossnade genom
inverkan af de snedt uppåt riktade krafterna,
obetydliga i jämförelse med de öfriga, och gjutgodset
sprängdes sönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
