Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 1 - Om beskickningar och deras uppgörande. Historisk återblick, av J. A. Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Övermasmästarnas och direktörernas strävanden gingo icke endast ut
på att sammansätta ur metallurgisk synpunkt lämpliga beskickningar;
som förut är antytt, arbetade de även träget på införande av gemensam¬
hetsblåsningar (= hopabruk ?) för samtliga bergsmännen vid varje masugn
samt på vidsträcktare användning av den av C. D. af Uhr införda me¬
toden att väga malmen på kransen för varje sättning.?) Huru i det
hänseendet på sina håll kunde tillgä, förstår man av Garneys medde¬
lande,”) att man vid Ströms- och Lohnshyttorna använt skottkärror i
stället för skovel vid malmens uppsättning.
Det stundade emellertid andra tider.
Redan E. T. Svedenstierna föreslår kemiska undersökningar å mal¬
mer, järn och slagger, m. m.,’) under påpekande av att en del sådana
tidigare utförts av Berzelius, varjämte han framhåller betydelsen ig
tackjärkstillverksiogsn av ett klokt val av malm, m. m.”)
Slaggernas betydelse för smältningarnas gång hade ju redan länge
varit erkänd, men en vetenskaplig behandling av denna fråga blev det
Berzelius förbehållet att först genomföra. Berzelius påvisade, att vissa
beståndsdelar i slaggerna äro att anse såsom syror, vilka upptaga vissa
andra beståndsdelar såsom baser.) Silikatbegreppet och silikatgradens
betydelse började arbeta sig fram. Man fann, att en väg öppnats för
utredandet av den viktisuste delen av smältkonsten äller läran om
malmernas rätta blandning vid beskickandet på masugnen, och man
fick bekräftelse på, att slaggerna voro nödvändiga som fluss, enär, för
den händelse ej tillräcklig mängd slagg fanns närvarande, reduktionen
av järnet blev ofullständig.”)
På den av Berzelius lagda grunden byggde framförallt hans lärjunge
och nära vän, N. G. Sefström, vidare. Som föreståndare för Falu Bergs¬
skola under åren 1820—1888 nedlade han ett synnerligen intresserat
och gediget arbete på studiet av bl. a. järnmalmerna, masugnsslaggerna
och sambandet mellan dessa senares och det samtidigt tillverkade tack¬
järnets sammansättning.
Som den ledande principen för hans arbete i dessa avseenden, torde
man kunna anse vad han anför i Jernkontorets Annaler 1820, sid. 1214:
—— — — »2:0 är analysen af järnmalmerna samt de ämnen, som
»tillika med malmerna begagnas såsom fusser, alldeles å sido satt. De
»försök, som vi härutinnan hafva af Rinman, Lidbeck, Berzelius, m. fl.
1) Jernkontorets Annaler 1817, I, sid. 61.
2) > fÖNSA RA
El > SG AA
2 > Ra Ne
| FR Dö
1801; sid. 301.
> 352.
wvvvvvw
) »
6y »
7) »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
