Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 1 - Upphettningstemperaturens inverkan på Ar1 och perlitformens inverkan på Ac1, av Axel Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
temperaturstegring, som blir större, från ju högre temperatur provet får
svalna. WVärmeutvecklingen sker då så hastigt vid Ar,, att den utveck¬
lade värmemängden förmår att höja temperaturen å stålprovet. Med
avsvalningstemperaturens höjande sänkes Ar, något. |
Samma verkan, som en hög avsvalningstemperatur har på Ar,, har
en längre upphettning vid lägre temperatur. Så t. ex. fås Ar, som ett
intervall 700—689”, om stålprovet hålles 10 minuter vid 750”. Häålles
det 2 timmar vid 750, fås Ar, som markerad punkt vid 6895 di vs.
på samma sätt, som om provet fått svalna direkt från 800” Hålles
provet i 4 timmar vid 750”, fås Ar, på samma sätt som å prov, vilka
svalnat direkt från 850”.
Vid mikroskopisk undersökning visar det sig, att i prov, som vid
svalning fått Ar, i form av ett intervall, kornig perlit förefinnes, mera
ju längre Ar,-intervallet har varit, d. v. s. från ju lägre temperatur
provet har fått svalna. I prov, som svalnat direkt från 750”, förefinnes
så gott som all perlit som kornig. I prov däremot, i vilka vid svalning
Ar, bildats som markerad punkt, uppträder all perlit som lamellär.
En förklaring till ovannämnda förhållande är den, att då stålbiten
ifråga upphettas till temperatur endast något över Ac,, en fullständig
upplösning av perlitcementiten ej åstadkommes, utan en del kvarstår,
som vid svalning verkar som angreppspunkt på perlitcementitens ut¬
skiljning vid Ar,. Denna utskiljning sker då successivt inom ett visst
temperaturintervall under bildande av rundade korn av cementit, d. v. s.
kornig perlit erhålles. Upphettas provet tillräckligt högt, så att full upp¬
lösning av all cementit åstadkommes, finnas ej nämnda angreppspunkter
för cementitutskiljningen, utan perliten utfaller på en gång som lamellär,
givande upphov till momentan värmeutveckling, förorsakande temperatur¬
stegring i stålprovet. I stället för att upphetta provet högt, för att få
full upplösning av cementiten, kan man hålla provet längre tid vid
lägre temperatur. Så t. ex. genom att hålla provet några timmar vid
750” ernås av ovannämnda resultat att döma fullständig upplösning.
Vid upphettning till temperatur, över vilken all cementit får anses ha
gått i lösning, har fortfarande upphettningstemperaturen inverkan på
Ar,, så att värmeutvecklingen vid denna punkt blir mera momentan,
från ju högre temperatur provet får svalna, d. v. s. en allt kraftigare
underkylning gör sig gällande. Detta förhållande kan förklaras på det
sättet, att ju högre provet upphettas, desto flera kristallisationskärnor
förstöras och ju större kan wunderkylningen bli och ju häftigare sker
värmeutvecklingen, då perlitutskiljningen inträder.
Vad karaktären av Ac, beträffar är denna beroende av den perlitform,
som förefinnes i provet. Så t. ex. åstadkommer kornig perlit Ac, som
intervall, som blir längre ju mera kornig perlit, som förefinnes. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
