Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 2. Om en magnetisk undersökningsmetod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
antagna homogena fältet H;. Emellertid torde man i detta fall med
tillräcklig approximation kunna räkna med ett medelvärde & på utmagne¬
tiseringskoefficienten, gällande för hela kornsamlingen. I så fall blir
H;= H.=&el.
Förutsätter man, att kornen är sfäriska och utgöra en blandning av
en anisotrop beståndsdel med konstant specifik medelsusceptibilitet A och
en isotrop förorening, som i det starka magnetiserande fältet innehar
specifika mättningsintensiteten I,, så äga formlerna (6) approximativ
giltighet. Införa vi i desamma ovanstående uttryck på I1;, fås med
motsvarande noggrannhet
I =(1—p)AH, + 1 -— (3 + e) (1 04 |D; H,.= H,— (5 + ejer;
Te (LA Re Kika BR RN
Den totala attraktion, som av elektromagneten utövas på kornsam¬
lingen, uttryckes av (7), om den här förekommande massan m hos ett
enstaka korn utbytes mot kornsamlingens massa M. Alltså gäller i
förevarande fall
a PE Oe
MT ES TR
Med hänsyn därtill, att den magnetiserade kornsamlingen ej kan ut¬
öva någon resulterande mekanisk kraft på sig själv, kan man här ersätta
H, med H, och skriva
gola ste får 0 ++ (1)
- Införes i denna formel I enligt den första ekvationen (10), blir
F 1 OH; An OH. j
Sn res RE AN SN Ce 2
V- 3 (1 — p)4 ör ! | er e) CL pe | pc; NRA (12)
Vi föreställa oss, att man för en serie strömstyrkor i elektromagnetens
trådlindningar bestämt fältet H, och dess derivata OH, :dx på den plats,
där den lilla cylindriska kornsamlingen sedermera blivit uppställd, och
vidare att man för samma strömstyrkor uppmätt attraktionen F’ på
densamma. Med bekant massa M är det då möjligt att av (11) beräkna
motsvarande värden på I. Är tätheten o hos mineralet känd (eller
uppskattad), giva dessa värden i sin tur uttryck på H, enligt den andra
ekvationen (10). De så erhållna sammanhörande värdena på H, och I
tänka vi oss avsatta efter absciss- resp. ordinataxeln i diagrammet i
fig. 2. Den »magnetiseringskurva», som illustrerar sambandet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
