Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 4. Magnetisk undersökning av naturliga silikat med järn och mangan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
medelfel hos desamma med Aa, Ab resp. Ac, skulle alltså gälla för en
enskild observation
Hr 1 | ;
P0 = arg] PAD + (DAD + (MA 200
Vi betrakta denna ekvation som en ny observationsekvation och till¬
lämpa densamma på de åtta proven.!) Under användning av minsta
kvadratmetoden framgår så”)
b Ne
Arg 0.013; ds 0.051; ÅA —+ UI008 19: a FR
Beräknar man ur värdena (18) atommagnetism z, för de förekom¬
mande metallerna, erhållas de i tab. IV angivna siffrorna.?) Här finnas
även relativa värden på samma storhet med z, för det tvåvärdiga järnet
antaget som enhet. Den relativt uttryckta avvikelsen Axa:z, (hos en
enskild observation från medelvärdet) är lika med relativa felet (21).
Liebknecht och Wills?) ha undersökt magnetiserbarheten hos ett större
antal salter i vattenlösning, bland vilka även befinna sig en del, inne¬
hållande metallerna i tab. IV. För dessa salter reducera vi resultaten
så, att de bliva jämförbara med våra värden, och beräkna ur desamma
medelvärden på z,,”) varvid siffrorna i tab. V erhållas. Det relativa fel
Ara: sa SOM förekommer här, har samma betydelse som felet i tab. IV.
Som synes äro de absoluta värdena på z, i tab. V betydligt högre än
de motsvarande i tab. IV. Differensen mellan desamma utgör, räknat i
procent av de mindre värdena och i den i tabellerna förekommande ord¬
ningen 22.5, 24.0 och 28.8. De relativt uttryckta värdena på z, visa
1) Vid denna räkning införes ett beräknat värde på (1 — p)4 dvs. högra membrum av (17)
med värdena (18) på a, b och c.
2) Vid bestämningen av värdena (18) togs hänsyn till det resulterande observationsfelet I
uttryckt av (19) och (20) i förening.
3) Det i de undersökta oxiderna förekommande syret utövar ett knappast märkbart in¬
flytande på denna reduktion. I enlighet med P. Pascal, Ann. de chim. et de phys. (8) 19.
p. 5. 1910, gäller nämligen för detta ämne xa = — 4.8. 1076 C:G.S. — Erinras må, att
(de absoluta) xa-Värdena i tab. IV liksom värdena (18) på a, b och c äro baserade på
xm = 14.26.1073 0. G.S. vid 18 O. för järnklorid (Jfr not 4 p. 126).
ty 0. Liebknecht u. A. P. Wills, Drudes Ann. £Z p. 186. 1900;
5) Liebknecht och Wills ange för sina salter värden på zm (vid 18” C.), som gälla för
specifika susceptibiliteten — 0.750 - 1076 OC. G.S. hos vatten, under det att Königsbergers
formel (15) för en järnkloridlösnving, på vilken våra absoluta mätningar äro grundade, hän¬
för sig till värdet — 0.781 - 1079 C.G.S. på samma kvantitet. För erhållande av den åsyf¬
tade jämförelsen skola alltså Liebknecht och Wills värden ökas i proportionen 781 :750.
(Enligt nyare undersökningar, företrädesvis av A. W. Marke, 0. K. D. Vid.S. Forh. 5—6 p.
395. 1916, är vattnets specifika susceptibilitet vid rumstemperatur lika med — 0.720, - 1076
C.G.S. Häremot svarar, enligt Liebknecht och Wills, xm = 12.99.1073 C.G.S. för järn¬
klorid vid 18 C. Denna siffra synes dock vara väl låg. Jfr E. A. Holm, loc. cit. p. 80
0. f.). — En beräkning av za ur zm låter lätt verkställa sig med användning av Pascals
arbete, loc. cit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
