Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 4 - Magnetiska undersökningar på järnalmsmineral och konstgjorda silikat med järn och mangan, av E. A. Holm - § 6. Magnetisk undersökning av en del olika järnmalmsmineral i ett och samma eléktromagnetfält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
för de förra lindningarna och provet plötsligt parallellförflyttades ur
elektromagnetfältet. Efter en sådan förändring av det svagmagnetiska
provets belägenhet i detta fält är emellertid provets remanenta magne
tisering ej upphävd, varföre förflyttningen i fråga kompletterades genom
ett sedermera företaget plötsligt avlägsnande av provet ur den inre
trådlindningen. Vid samtliga dessa operationer induceras nu i lind
ningarna och i en mellan desammas ändar löpande yttre ledning en viss
elektricitetsmängd, som är lika med förändringen av det antal kraft
linier, som genomsätta lindningarna, dividerad med totala motståndet
i strömkretsen. Denna elektricitetsmängd bestämdes med hjälp av en i
yttre ledningen införd ballistisk galvanometer.
Mätning verkställdes först med endast den tomma inre lindningen
ansluten till galvanometern. Vidare ställdes båda lindningarna i serie
och på så sätt, att de i desamma inducerade elektricitetsmängderna hade
motsatt rörelseriktning, och åstadkoms vidare (med hjälp av ett extra
motstånd, parallellkopplat till yttre lindningen), att dessa båda elektri
citetsmängder (nära) fullständigt upphävde varandra, då inre lindningen :
var tom. Sedermera infördes provet i denna lindning och motsvarande
galvanometerutslag observerades. Sålunda var möjligt att erhålla ut
tryck på elektromagnetens fältkraft H. och på den inducerande fält
kraften H;,’) på medelvärdet Io av mineralkornens magnetiska intensitet
samt på dettas remanenta del I,o. En särskild bestämning av mine
ralets specifika vikt o möjliggör att av de båda sistnämnda kvantite
terna beräkna I resp. I,
I tab. X finnas angivna de så bestämda värdena på H;, I och på I,
(uttryckta i procent av I)?) svarande mot ett elektromagnetfält H., som
för de olika undersökta mineralen varierar inom det trånga gebitet
1720 till 1790 kraftlinier. Vidare förekomma här värden på I: H;, 0
samt på totala järnhalten hos silikaten och talken. För dessa prov och
för järnglanserna, dvs. för de svagmagnetiska proven, kan man anse,
att I; praktiskt taget är lika med medelvärdet H, av den magnetise
rande kraften eller att I: H; approximativt utgör medelvärdet av mine
ralets trenne specifika huvudsusceptibiliteter (svarande mot den för han
den varande magnetiserande kraften). Vad åter beträffar magnetiterna,
1) Denna fältkraft kan anses vara för handen i mellanrummet mellan provet och den yttre
trådlindningen. Uttrycket på densamma (och på korrektionen för mellanrummet mellan
provet och den inre lindningen) bestämdes genom särskilda försök. Anordningen med de
tvenne, provet koaxialt omgivande lindningarna härrör av Ewing och LOW: JIE d: AG
EwInG, Magnetische Induktion in HEisen u. verwandten Metallen. Deutsche Ausg. p. 130.
Berlin 1892. /
2) I, vid magnetiten från Långban är uppmätt vid försök i lindningarna för de gvag
magnetiska proven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
