Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Tabell IV. Orostade malmstuffers svavelhalt.
Yta Kärna
Malmsort TNE FR Brr ER Su eg fö en fem
2
GO LD SD SRS AE a GR a RESTE ar Ae alb, SRS 0.327 0.065
SRATPVIS Sn Erk DR arsenal NS Spklr losd ert en gifter je Ne SSR ; 0.011 spår
TASK RID oasen salar AL Tr nack al ASSA RNE NE 0.059 0.047
TS TSSTR VÄN sa iserna se a je vale der Ryn ERE As ar R VN et TR 0.014 spår
OS TTA D Ar ÄG Lat ga lr PA Gr sär vilgla AN SSR Ori a od ed BA 0.004 spår
I PROLIIVÄRTA, SAIOLU 6 se a a ie fee fan Rd ing SR RET el be ide 0.004 spår
ock stycken från de olika kärnpartierna. Av var malmsort erhölls så¬
lunda ett generalprov i begränsad mening av såväl yta som kärna från
stuffer, vilkas storlek gjorde dem lämpliga för uppsättning på rost¬
ugnen. Resultatet av svavelbestämningarna framgår av tab. IV. Man
ser härav, att i samtliga fall kunnat konstateras en högre halt av sva¬
vel i ytan än i kärnan av samma malmstuffer. Svavel ingår ju i dessa
malmer uteslutande i form av kiser; dessa sitta oftast mer eller mindre
ojämnt insprängda dels efter vissa ytor dels också i klumpform. Dessa
kisrikare partier äro skörare än malmen. i övrigt och representera såle¬
des svaghetsytor, efter vilka malmen företrädesvis spricker sönder, då
den utsättes för mekanisk åverkan såsom lössprängning i gruvor, kross¬
ning eller slutligen slagning för hand. Här har man således en rimlig
förklaring till att de undersökta proverna i orostat tillstånd samtliga
visa en högre svavelhalt i yta än i kärna. |
Den med styekemalmen följande mullen har uppstått vid malmens
gradvisa sönderdelande och härstammar alltså från styckenas ytpartier.
Det är då helt naturligt, att denna mull som regel håller mera svavel
än malmen i övrigt. Härom kommer att något ytterligare ordas längre
fram. | |
Under rostningsprocessen övergå de i råmalmen förefintliga kiserna
först till sulfider, under avgivande av svavel, vilket senare snart nog
på sin väg ut till malmstyckets yta påträffar tillräckligt stor kvanti¬
tet fritt syre, så att SO, kan bildas. För de återstående svavelmetal¬
lernas ytterligare sönderdelning fordras emellertid direkt syretillförsel,
antingen nu detta syre kommer från i malmstyckena inträngande luft
eller avgives från järnets syreföreningar, järnoxid eller järnoxidoxidul.
Tholander redogör”) i sin här förut anförda avhandling för försök,
«) J. K. A. 1874, sid. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
