Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 6 - En studie rörande rostning av järnmalmer, av Edvin Fornander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
vid styckemalmsrostning enligt för närvarande använd metod i fråga
om den erhållna produktens egenskaper. Det har också påpekats, att
dessa resultat ej äro att anse som tillfredsställande, särskilt när det
rör sig om hårdreducibla svartmalmer med högre svavelhalter.
I själva verket har denna gamla metod för ”btyckermälmene röstning |
fråga om effektivitet betviligt distanserats av motsvarande metoder
för rostning av sliger, vilka ju dock äro av väsentligt yngre datum.
| Greenawaltsintring.
Av dessa förfaranden har som bekant den på senare åren införda
Greenawaltmetoden vunnit en hastig och stor spridning. Förklaringen
härtill ligger däri, att denna process lämnar en sinterprodukt med god
avsvavling, hög oxidationsgrad och stor porositet, samtidigt som den
har tillräcklig hållfasthet. Greenawaltsintern har därför också, natur¬
ligt nog, visat sig giva en god och jämn gång i masugnen med låg
kolåtgång. Då härtill kommer, att denna sintringsmetod ställer sig
förhållandevis billig i utförandet, per ton gods räknat, synes dess hastiga
spridning vara fullt motiverad.
Det synes nu ligga nära till hands att undersöka frågan om huru
det skulle ställa sig att tillämpa Greenawalts eller liknande metod
även på andra järnmalmer än anrikade sliger. Ett sådant rostnings¬
förfarande skulle alltså innebära först en nedkrossning av styckemalmen
till lämplig kornstorlek, utan anrikning, varefter en hopsintring skulle
företagas i full överensstämmelse med nu för huvudsakligen anrikade
sliger använda metoder. Visserligen inför man härigenom i rostningen
en extra operation, nedkrossning till relativt fin kornstorlek, som ju
drar en viss kostnad. Men denna utgift uppväges måhända mer än väl
av fördelar i fråga om lättreducerbarhet och låg svavelhalt.
För att få ett första begrepp om huru en dylik rostningsmetod skulle
gestalta sig, ha vi i Sandviken utfört en serie förberedande försök i
denna riktning. Härtill använde vi oss av den lilla experimentapparat
för sintring enligt Greenawalt, som äges av Allm. Ingeniörsbyrån,
Stockholm, vilken firma är Greenawalts ensamrepresentant i Europa.
Pannan har samma djup, 300 mm, som vid de i Sverige byggda an¬
. läggningarna; de invändiga övre måtten äro 400 x 500 mm. ’I stället
för sugfläkt användes en Körtings ejektor, driven med tryckluft. Sint¬
ringarna ha utförts av ingeniör Jakob ’Thornblad, anställd hos ovan¬
nämnde firma. [in
Tre olika styckemalmer ingingo i provbeskickningarna vid sintringen,
nämligen de förut nämnda Kolningberg, Bastkärn och Långgruvan. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
