Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte nr 11 - Vestra och Östra bergen, av Herman Sundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vestra och Östra bergen,’)
av
Herman Sundholm.
De äldsta bevarade privilegierna för ett svenskt bergverk äro de, som
Konung Magnus Eriksson den 7 november 1340 från Vallby kungs¬
gård i Viby socken inom Nerike utfärdade för bergsmännen på »Vestra
berget».
I ingressen till dessa privilegier omförmäles, att bergsmännen på
Vestra berget i Nerike kommit inför konungen och klagat, det de sak¬
nade lag, och ödmjukligen bett att få komma i åtnjutande av samma
rätt och lag, som bergsmännen på Östra berget därsammastädes hade.
Vid denna tidpunkt fanns det således inom Nerike tvenne gruvfält
eller »berg», vilka lågo i sådant förhållande till varandra, att de genom
ovanstående benämningar kunde särskiljas.
I föreliggande skall jag försöka utreda belägenheten av dessa båda
berg.
Inom litteraturen förekommer Vestra berget ofta, däremot nämnes
mera sällan Östra berget. Jag vill, innan jag går vidare, anföra det
viktigaste.
Styffe omnämner 1860?) Vestra berget utan att vidare ingå på dess
belägenhet. År 1867 förklarar han?) emellertid utan någon motivering,
att »i närheten af Lerbäck var en bergslag, som hade erhållit privile¬
gler år 1340 och då kallades Vestra berget, sedan Stålberget i Nerike.
Konungarne, biskoparne i Strängnäs och Riseberga kloster togo del i
bergsbruket där». År 1860 hade. Styffe likväl talat om Vestra berget
omedelbart efter Lerbäcks bergslag utan att — som det tyckes — hava
ansett sig berättigad att sätta likhetstecken dem emellan.
År 1880 har he icke vidtagit någon förändring i sina uppgifter.
I sista upplagan av detta arbete är texten fortfarande oförändrad, men
1) På begäran meddelas att stavningssättet ej är författarens. Red.
2) C. G. Styffe, Framställning av de så kallade grundregalernas uppkomst och tillämp¬
ning i Sverige intill slutet av sex’onde århundradet. Sthm 1864. Sid. 44.
2) OC. G. Styffe, Skandinavien under Unionstiden, Sthm 1867. Sid. 226. Senare upplagor
äro utgivna 1880 och 1911, den senare genom LL; M. Bååth. Hänvisning: Styffe I, II
och III.
1) Styffe II, sid. 240.
28–200881, Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
