Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett program för en på egna naturtillgångar grundad norrländsk järnindustri, av H. von Eckermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
407
Den koncentrerade bild av det på skogstillgångar och vattenkraft ba¬
serade norrlandsverket, som härmed lämnats, återfinnes även schema¬
tiskt uppritad å fig. 3. Innan emellertid utvecklingsgränserna och livs¬
betingelserna för en järnverksindustri på norrlandskusten ytterligare
diskuteras och klarläggas med det givna exemplet för ögonen, torde
själva den ståltillverkningsmetod, som föreslagits, behöva närmare mo¬
tiveras och belysas.
Det är därvid utan vidare klart, att den föreslagna direkta nedfärsk¬
ningen av det flytande tackjärnet utan föregående avkylning och stel¬
ning är att föredraga på grund av bränslebesparingen och tidsvinsten.
För själva nedfärskningen finnes emellertid tre tänkbara huvudmetoder,
som kunna komma till användning vid ett elektriskt stålverk, nämligen
förfärskning i bessemerkonverter, förfärskning i mixer och martinugn,
eller total nedfärskning i den elektriska ugnen.
Den första metoden blir dyrbar, dels på grund av det intermittenta
kraftbehovet, som giver stora spetsbelastningar på det elektriska led¬
ningsnätet, dels på grund av konverterunderhållet och den stora av¬
bränningsprocenten. Vidare blir den besvärlig, i det den fordrar ett
tackjärn med hög manganhalt, vilket icke kan erhållas ur norrlands¬
malmerna utan tillsats av smält manganjärn i konvertern, samt jäm¬
förelsevis hög kiselhalt (0.75 å 1 4), vilken likaså blir svår att åstad¬
komma.
Dessutom är det i praktiken omöjligt, att så passa hyttornas utslag
och de elektriska raffineringsugnarnas chargeringstid, att varje utslag
kan bessemerblåsas, — utan resultatet kommer med säkerhet att bliva
stora mängder kokilltappat tackjärn, varigenom stålverkets produktion
nedsättes.
Vad sedan den sista metoden, den totala nedfärskningen i elektrisk
ugn, beträffar, så är dess förnämsta nackdel tidsförlusten, samt behovet
av fera ugnar och stor elektrodåtgång. De elektriska ugnarna arbeta
ju i motsats mot martinugnarna på grund av värmekällans större kon¬
centrering med mindre slaggyta men djupare bad, varigenom reaktions¬
förloppet mellan slagg och stål i de förra kommer att kvantitativt för¬
löpa långsammare. Försöker man att motväga detta genom exempelvis
bottenchargering av stora mängder uppvärmd malm och glödspån, över
vilka tackjärnet hälles, stiger i stället stålet vid koket så mycket högre
i ugnen på grund av den mindre badytan, varvid dels elektroderna
skarpt angripas, dels chargen hotar rinna ur ugnen.
Man tvingas därför vid den första »grovfärskningen», då koket är
våldsammast, att faktiskt sätta in färskningsmedlet i mindre portioner
i den elektriska ugnen, än man skulle gjort i en martinugn, — och en¬
bart den tidsförlust, som härvid uppkommer, utdömer förfaringssättet.
d1—200881. Jernkontorets Annaler 1920. Häft. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
