Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Råolja. Professor J. A. Leffler (inledningsföredrag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Råolja såsom metallurgiskt bränsle,
av
J. A. Leffler.
Användningen av råolja i metallurgiska ugnar är icke från i går.
Den har redan gamla anor särskilt i länder med stora egna oljetillgångar, såsom Ryssland och Nordamerikas Förenta stater, och där sålunda
transportkostnaden för oljan från fyndorterna till förbrukningsplatserna
är jämförelsevis låg. Den olja, som kommer till användning i metallurgiska
ugnar, är nämligen oftast en destillationsåterstod av relativt
ringa värde från de vid oljefyndorterna belägna raffinaderierna och därför
känslig för långa och dyra transporter. Eller ock är det en naturlig råolja,
med mycket hög asfalthalt och mycket låg benzinhalt, om
vilken likaledes det nyss sagda gäller. Emellertid torde det numera
vara riktigare att säga var i stället för är, ty de nya förhållanden ifråga
öm mänsklighetens förseende med bränsle, som världskriget tillskapat,
ha även för den egentliga brännoljans del vållat rubbningar och
kommit den att bliva allt mer och mer eftersökt och värderad.
Den här följande lilla framställningen vill alltså egentligen taga sikte
på råolja av avfallsnatur - ryssarna kalla den masut - samt på naturlig
råolja med hög asfalthalt; och detta av två skäl. Det ena är, att
det vore misshushållning att i metallurgiska ugnar bränna en råolja,
som ännu innehåller de mera högvärdiga, lättflyktiga beståndsdelarna,
såsom benzin, petroleum och gasolja; det andra att förekomsten av dessa
beståndsdelar i själva verket är till olägenhet vid oljans förbränning.
Det är nämligen så, [1] att när oljan medelst pulverisator införes i ugnen,
förgasas omedelbart de lättflyktiga beståndsdelarna och antaga därvid
en förhållandevis mycket större volym än den samtidigt av masuten
bildade »oljedimman», till förfång för denna senares intima och snabba
blandning med förbränningsluften och sålunda föranledande en mera
långsträckt låga av lägre temperatur. Därtill kommer risk för ångbildning i rörledningarna och därav orsakad orolig förbränning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
