Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektrografi. Fil. Dr Arne Westgren (inledningsföredrag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
röner inverkan av kallbearbetningen. Diagrammen företedde symmetri
i förhållande till valsriktningen. För silver och tenn försvann denna
symmetri efter några veckor, och diagrammen erhöllo det för den’ut-
glödgade metallen normala utseendet. Aterkristallisationen försiggick
alltså i dessa metaller med märkbar hastighet redan vid rumstempera-
tur. Genom kallbearbetning av bly och tallium förändrades icke dessas
diagram. Aluminium, koppar, zink och mässing återkristalliserade efter
glödgning; den härtill behövliga temperaturen och tiden visade sig dock
högst olika för de olika metallerna.
Nishikawa och Asahara upptogo dessutom diagram av tallium vid en
serie olika temperaturer och funno därvid, att diagrammet plötsligt
ändrade utseende vid omkr. 227°, vilket bevisar att denna metall här
har en omvandlingspunkt.
Såvitt jag har mig bekant, har Laue-metoden icke tillämpats på järn
och stål. Det synes emellertid, som om densamma möjligen skulle
kunna vara av värde för kvalitativa undersökningar, exempelvis för
noggrann bestämning av omvandlingspunkternas läge. Likaså vore
det säkerligen av intresse att på ovan beskrivet sätt följa strukturens
förändring vid successiv kallbearbetning liksom att utreda tempera-
turens och andra faktorers inverkan på rekristallisationen i bearbetat
stål.
Lauemetoden är emellertid till sin natur, som ovan nämnt, huvud-
sakligen kvalitativ. Det var därför ett mycket stort framsteg, när de
engelska forskarna W. H. Bragg och W. L. Bragg,1) far och son, upp-
visade att man genom analys av den interferensstrålning, som före-
finnes på infallssidan av en med röntgenljus belyst kristall, kan er-
hålla kvantitativt lättare uttydbara resultat än vid undersökning av
den strålning, som passerat igenom kristallen. Förutsättningen härför
var emellertid, att röntgenljus med endast en eller ett fåtal våglängder
kom till användning. Vissa omständigheter tydde emellertid på, att
antikatoder av vissa metaller vid tillräckligt hög spänning i rönt-
genröret gåvo upphov till strålning av praktiskt taget monokromatisk
natur.
Teorien för den Braggska kristallanalys-metoden är i själva verket
mycket enkel. Om atomerna äro grupperade i ett rätlinjigt rymdgitter,
innebär detta, att de måste vara orienterade i vissa parallella plan.
Om ett monokromatiskt röntgenljuskiiippe infaller mot en serie dylika
atomplan I, II, III, IV (fig. 2) under en viss glansvinkel a, så komma
de från planen reflekterade ljusvågorna att förstärka varandra under
förutsättning, att de från planen utgående vågorna ha en fasskillnad
*) X-rays and crystal structure, London 1916.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
