Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Röntgenspektrografi. Fil. Dr Arne Westgren (inledningsföredrag)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Sammansättningen av de undersökta järn- och stålproven framgår av
tabell II.
Tabell IL
Material
P
Ni
Mn
Si
P
S
De°"erfors märtin
0 02
0.09
0 004
0.004
0.024
Hofors > ........
1.22
0.29
0.23
0.017
0.012
Nickelstål
0 24
25.2
0.50
0.10
0.047
O.oio
Maneanstål ..........
1.34
12.1
0.52
0.10
Det särdeles rena Degerforsjärnet undersöktes i form av pulver, er-
hållet genom Slipning med smärgelskiva. Järnpulvret avskildes med
magnet från de däri inblandade smärgelkornen. Då ju järnet och dess
legeringar i själva verket alltid utgöra ett konglomerat av samman-
hängande mer eller mindre oregelbundet orienterade kristallkorn av
växlande storlek, föreföll det sannolikt att ett osönderdelat prov skulle
giva samma resultat som ett prov bestående av sammanpressat pulver.
Försök i denna riktning kröntes med framgång, och samtliga material
undersöktes därför i form av cylindriska stavar av dimensionerna 10 x
2 mm.
Av Hoforsstålet undersöktes dels utglödgade prover, dels härdade
(normal härdningstemperatur) och slutligen även härdade och anlöpta.
Nickel- och manganstålen härdades vid l 000° i vatten, och de prover,
som därav slipades, voro följaktligen rent austenitiska.
Utom ovannämnda järn- och stålprover underkastades även den van-
liga järnkarbiden Fe3C en röntgenspektrografisk undersökning. Den
framställdes på det av Mylius, Foerster och Schöne angivna sättet ge-
nom elektrolytisk upplösning i normal ättiksyra av kolstål med 1.5 o %
kol, som glödgats vid 1100°. Den bottensats av skimrande kristallfjäll
som därvid uppstod, tvättades genom upprepade dekanteringar och
torkades slutligen vid 100° i lysgasatmosfär. Vid analys visade den
sig innehålla C: 6.98 % Fe: 90.o % och Mn: 0.65 % och torde alltså kunna
anses som tämligen ren järnkarbid. (Fe3C motsvarar C: 6.67 #, Fe:
93.33 %}
Av samtliga prover erhöllos röntgenogram efter den relativt korta
exponeringstiden av l/2-l tim. Beklagligtvis äro dock samtliga foto-
grafier behäftade med ett rätt besvärligt fel. De äro nämligen alla i
mer eller mindre hög grad överdragna av en diffus svärtningsslöja, som
visserligen är föga framträdande i närheten av kamerans utgångsöpp-
ning d. v. s. omkring filmens mitt, men som kraftigt tilltager i intensitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
