Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
där vita män förvandlade fuktiga och pestalstrande
kärr och djungler till präktiga och ståtliga
kokos-palmlunder. Arangis båda master voro av
Oregon-ceder så polerade och fernissade att de blänkte som
gul opal i det starka solskenet. Tack vare sin
ofantliga segelmassa kunde hon segla som en orkan och
gav vid vissa tillfällen kapten van Horn, hans vite
styrman och hans svarta femton mans besättning så
mycket göra som de orkade med. Hon var sextio
fot lång, och däckets tvärbjälkar hade ej belastats
med några påbyggnader. De enda öppningarna — och
för deras skull hade inga bjälkar behövt avsågas —
voro kajutskejlejtet med sin trappa, skansluckan i
fören över den lilla backen och den lilla luckan
akteröver som ledde ner till lastrummet.
Och på detta lilla däck fanns, utom besättningen,
retur»-negrerna från tre mycket avlägsna plantage.
Med »retur» menades att deras kontrakterade treåriga
arbete var slut och att de enligt kontraktet skulle
återsändas till sina byar på den vilda ön Malaita.
Tjugu av dem — alla välbekanta för Jerry — voro
från Meringe; trettio kommo från Russelöarna vid
»De tusen skeppens vik» och de återstående tolv
från Pennduffryn vid Guadalcanars östkust. Förutom
alla dessa — och de voro allesamman på däck och
pratade och tjattrade med sina underliga falsettröster,
som kommo en att tänka på dvärgar — funnos där
två vita män, kapten van Horn och hans danske
styrman, Borckman, inalles sjuttionio personer.
>Jag trodde att ni inte nändes i sista ögonblicket»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
