Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
en skogshövding, hade bjudit två höns för henne på
stranden vid Malu. Men detta sista anbud hade
åtföljts av en grimas som uttryckte den gamla
skälmens förakt för flickans magerhet. Då han ej
lyckades träffa på missionärbriggen »Västerns kors»,
där hon ej skulle ha blivit uppäten, måste kapten
van Horn trots det trånga utrymmet behålla henne
kvar ombord på Arangi till en problematisk framtid,
då han möjligen skulle få lämna henne till
missionärerna.
Men flickan hyste ingen tacksamhet mot honom,
emedan hon ej hade förstånd om det. Hon, som
sålts för ett fett svin, ansåg sin ynkliga roll här i
världen oförändrad. Hon hade varit en matvara.
Och matvara var hon ännu. Hennes
bestämmelseort hade endast blivit förändrad, och den där stora
vita husbonden på Arangi skulle utan tvivel bli
hennes öde, då hon lagt tillräckligt på hullet. Hans
planer på henne hade varit genomskinliga från
början, då han hade försökt göda henne. Och hon
hade överlistat honom genom att beslutsamt ej äta
mera än att hon höll sig vid liv.
Följden blev att hon, som hade levat i skogarna
i hela sitt liv och aldrig så mycket som satt sin fot
i en kanot, nu gungade på den stora oceanen i en
ständig skräck. På det språk, beche-de-mer, som var
gängse bland de svarta på tusen öar med tio tusen
dialekter, bekräftade alla Arangis passagerare
hennes öde. »Du vara säker, Mary», sade en till
henne, »att om en liten tid den stora vita mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
