Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
kände redan till dess tomma hotelser, men han
aktade sig för storsegelsblocken och gick omkring
travaren i stället för att stiga över den.
Medan kapten van Horn, som passat på under
vindstillan och låtit besättningen öva sig med
eld-vapnen, delade ut gevären från deras plats ovanpå
kajutskejlejtet, hukade Jerry plötsligt sig ned och
började gå med styva ben. Men vildhunden, som låg
tre fot framför sitt gömställe under lådorna, var
på-passlig. Han hade ögonen med sig och morrade
hotfullt. Det var ingen vänlig morrning. Den var
lika ilsken och ondskefull som hela hans liv hade
varit. De flesta smådjur voro rädda för denna
morrning, men på Jerry hade den ingen skrämmande
inverkan; han fortfor att rycka stadigt framåt. Då den
vilda hunden sprang in i sitt bås, susade Jerry efter
hack i häl.
Kapten van Horn kastade träbitar, buteljer och
tomma konservburkar överbord och kommenderade
de åtta ivriga, gevärförsedda sjömännen att skjuta till
måls på dem. Jerry blev uppeggad och förtjust över
gevärssalvan och ökade larmet med sitt valpskall.
Då de tomma mässingshylsorna föllo ned på däcket,
sprungo returnegrerna och plockade upp dem, ty de
trodde att det var mycket dyrbara föremål, och stucko
in dem, ännu varma, i de tomma hålen i sina öron.
Deras öron voro genomborrade med många sådana
hål; de minsta rymde en patron, men de större
in-nehöllo lerpipor, tobaksfiätor, ja till och med
tändsticksaskar. Några av hålen i örsnibbarna voro så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
