Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
lös under stiltje. Du, Jerry, har alldeles nyss börjat
tulta framåt på livets bana med dina fyra små mjuka
fötter, lyd därför ett råd av en erfaren man och låt
bli att snapsa. Tro mig, Jerry, min gosse — hör
på din pappas ord — snaps har du ingen nytta av.»
Varpå kapten van Horn satte ned Jerry på däck,
så att han skulle få ta sig en dust med vildhunden,
och gick ner i hytten och tog sig en lång klunk ur
samma butelj som Borckman stulit sig till att tulla.
Slagsmålet med den vilda hunden blev en lek,
åtminstone för Jerry, som av naturen var godmodig
och som hade stort nöje därav. Det gjorde honom
också behagligt medveten om sin egen styrka, ty
vildhunden tog alltid till flykten för honom.
Åtminstone bland hundarna var Jerry pampen på Arangis
däck. Det föll honom ej in att undra hur
vildhunden upptog hans beteende, ehuru han i själva verket
tvingade denne att föra en usel tillvaro. Aldrig, utom
då jerry var under däck, vågade vildhunden sig längre
än några fot från sitt gömställe, och han gick i
ständig fruktan och bävan för den knubbiga och rultiga
lilla valpen som inte lät skrämma sig av hans
morr-ningar.
Sent på eftermiddagen travade Jerry akteröver,
sedan han givit vildhunden ännu cn läxa, och fann
kaptenen sittande på däck med ryggen stödd mot
den låga relingen, knäna uppdragna och blicken
tank-spridt riktad åt läsidan. Jerry luktade på hans nakna
vad — icke för att han behövde övertyga sig om
att det var han, utan endast emedan han tyckte om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
