Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Och frågan upprepades medan han kämpade för
att få tillräcklig viljekraft att tända lampan igen.
Han hörde sig själv svara: »Det skall jag säga er
om en minut.»
Åter såg han sig själv titta. Han tittade i en lång
minut.
»Båda döda», svarade han lugnt. »Clancey, stick
in en domkraft numro tre och kryp under själv med
en likadan i andra ändan av vagnen.»
Han låg på rygg och stirrade rakt upp på en
ensam stjärna som tindrade matt genom ett glest
moln-flor där uppe. Han fick den gamla värken i sin
strupe, den gamla svidande torrheten i mun och
ögon. Och han visste — vad ingen annan
människa visste — varför han var där i Salomonöarnas
farvatten som kapten på den teakbyggda yachten
Arangi och fraktade negrer, riskerade sitt huvud och drack
mera skotsk whisky än som var nyttigt för någon.
Icke sedan den kvällen hade han sett med varma
blickar på någon kvinna. Och han hade av andra
vila karakteriserats som avgjort kall gentemot vita
eller svarta flickor.
Men sedan van Horn livat upp detta sista
fasansfulla minne, kunde han snart somna igen, och i det
han dåsade till, kände han med välbehag Jerrys
huvud på sin axel. En gång då Jerry, drömmande om
stranden vid Meringe och om mister Haggin, Biddy,
Terrence och Michael, började gnälla tyst, vaknade
van Horn så pass mycket att han kunde trycka ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
