Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJÄTTE KAPITLET.
DÅ Jerry kände igen kaptenens röst, där han låg
och kavade i de krusiga små vågor som döko
upp nu då vindstyrkan avtog, tjöt han ivrigt och
längtansfullt och inlade hela sin kärlek till den nye
älskade husbonden i de läten hans strupe frambragte.
Men alla ljud dogo hastigt bort, då Arangi drev
ifrån honom. Och sedan i mörkrets ensamhet, på
havets flämtande bröst, vari han nu lärde känna en
till av de eviga fienderna, började han jämra sig och
skrika som ett borttappat barn.
Hans dunkla, töckniga instinkt sade honom
dessutom att han var för svag gentemot detta
obarmhärtiga hav, som ej hade något varmt hjärta, som
hotade med något okänt och skräckfullt anat,
nämligen döden. För sin egen del förstod han ej
döden. Han, som aldrig känt till någon tid då han
inte levat, kunde ej föreställa sig någon tid då han
skulle upphöra att leva.
Men den fanns där, den ropade sin varning genom
varje fiber, varje nervsprittning, varje
hjärnförnim-melse — det var den känsla som bebådade den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:31:48 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jerry/0080.html
