Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Snart hörde han årornas rytmiska knarrande mot
årtullarna, och glädjen i hans eget skall
fördubblades av glädjen i kaptenens röst, som fortfor att ropa
uppmuntrande ord till honom, omväxlande med
befallningar till roddarna.
»All right, Jerry, min gosse. All right, Jerry. All
right. — Washee-washee, go vänner! Jag kommer,
Jerry, jag kommer. Stå på dig, min gosse. Håll
ut — Washee-washee av bara fan! — Här ä’ vi nu,
Jerry. Stå på dig. Hugg i, min gosse, vi ska nog
ta upp dig. — Sakta... sakta... vast-washee.»
Sedan såg Jerry helt plötsligt valbåten otydligt
dyka fram ur mörkret tätt inpå honom, han
bländades av ljusskenet som riktades direkt in i hans ögon,
och allt under det han skällde av glädje kände han
igen kaptenens hand som grep honom i nackskinnet
och lyfte upp honom i luften.
Han hamnade drypande och slaskig vid kaptenens
av regnet våta bröst, hans svans viftade frenetiskt
mot kaptenens arm som höll honom, hans kropp
sprattlade, hans tunga slickade ursinnigt kaptenens
hals och mun och kinder och näsa. Och kaptenen
visste ej av att han själv var våt och att han fått
ett recidiv av malaria, som påskyndats av vätan och
sinnesrörelsen. Han visste blott att valpen, som han
inte rått om längre än sedan i går morse, låg oskadd
i hans armar.
Medan besättningen rodde, styrde han med
ror-kulten mellan sin arm och sidan, så att han skulle
kunna hålla Jerry med den andra armen.
6. Jerry.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
