Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
var för en organisk eller anatomisk del av honom
som alstrade denna hemlighetsfulla, ljuva och
omätt-liga hunger som kallas kärlek.
Kaptenen gick ner. Han märkte ej att Jerry tyst
traskade tätt efter honom tills de kommo till
kajut-trappan. Kaptenen märkte ej Jerry tack vare febern
som pinade hans kött och kylde hans ben, kom
hans huvud att kännas jättestort, gjorde världen skum
inför hans töckniga ögon och kom honom att gå
matt och vacklande som en drucken eller en åldring.
Och Jerry förstod att det var något på tok med
kaptenen.
Kaptenen, som redan befann sig i det tillstånd då
yrselprat omväxlade med tysta och behärskade
ögonblick, klättrade utför den steglika trappan för att komma
ner och krypa till kojs, och trots sin iver och längtan
lade Jerry band på sig och åsåg den långsamma
nedstig-ningen i hopp att kaptenen, då han kom ner, skulle
sträcka upp armarna och lyfta ner honom. Men kaptenen
var för illa däran för att komma ihåg att Jerry fanns
till. Med utsträckta armar för att hindra sig från att falla
stapplade han över kajutgolvet till kojen i den lilla hytten.
Jerry var verkligen av kungligt blod. Han ville
skälla och be att bli nedlyft. Men han gjorde det
icke. Han betvingade sig, han visste ej varför, utom
att han hade ett dunkelt medvetande av att kaptenen
måste betraktas som en gud och att det nu ej var
lämpligt att tränga sig på honom. Hans hjärta
sön-derslets av längtan, men han gav icke ett ljud ifrån
sig och fortfor endast att sträcka sig fram öv«r trap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
