Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
dorna till de bakåtlagda öronen och ögonen som
tiggde och bådo.
Men Borckman såg endast framför sig en fyrbent
varelse ur djurvärlden, som han i sin brutala
inbilskhet ansåg vara mera djurisk än han. Han hade
ingen blick för den vackra tavlan: en snäll valp som
brinner av begär att meddela sig och vill sprängas
av ömma böner. Vad han såg var endast ett
fyrbent djur som skulle sparkas undan, medan han
fortsatte sin stolta tvåbenta vandring till buteljen, som
kunde fylla hans hjärna med underliga fantasier och
komma honom att drömma att han var prins i
stället för bonde, att han var materiens herre i stället
för dess slav.
Och att bli undansparkad av denna brutala, nakna
fot gjorde lika litet intryck på Jerry som bränningen
gör på den känslolösa klippan vid stranden. Han
snavade litet på det hala däcket, återfick jämvikten
och stod sedan stilla och såg på den vite guden
som hade behandlat honom så ogenerat. Den lumpna
orättvisan hade ej avlockat Jerry någon morrande
hotelse om hämnd, som han skulle ha riktat till
L.eru-mie eller någon annan svart. I hans hjärna fanns
ingen tanke på hämnd. Detta var ingen Lerumie.
Det var en överlägsen gud, tvåbent, vithyad liksom
kaptenen, mister Haggin och de båda andra
överlägsna gudar han hade känt. Men han kände sig
ledsen som ett barn då en tanklös eller kärlekslös
mor slår till det.
Men denna känsla var blandad med evilja. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
