Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
gång skulle Su’u ej lämna honom några nya
rekryter. Han kommenderade returnegrerna akterut, en i
sänder, för att gå i land, medan de andra tvingades
att stå kvar på sina platser. Det var den taktik som
brukades på Salomonöarna. Trängsel var farlig. Man
kunde aldrig våga låta sina svarta komma
tillsamman i större antal. Och van Horn, som rökte sin
cigarr med överlägsen likgiltighet, höll sina skenbart
ointresserade blickar fästade vid varje man som
lunkade akterut med sin låda på axeln och steg i land.
En i sänder försvunno de in i vägschaktet, och då
den siste stigit i land gav han befallning att båten
skulle ros tillbaka till fartyget.
»Ingenting att uträtta här den här gången», sade
han till styrmannen. »Vi hiva ankar och ge oss av
i morgon bittida.»
Den korta tropiska skymningen blandade hastigt
ihop dagsljus och mörker. Där uppe hade alla
stjärnor trädt fram. Icke den svagaste vind fläktade över
vattnet, och den fuktiga hettan kom bägge männens
ansikten och kroppar att bada i ymnig svett. De
åto långsamt sin på däcket framsatta kvällsmat och
torkade oupphörligt den plågsamma svetten ur ögonen.
»Varför har man kommit till Salomonöarna, det
helvetet», klagade styrmannen.
»Och stannat där», instämde kaptenen.
»Jag är för upprött av feber», brummade
styrmannen. »Jag skulle dö, om jag gav mig härifrån. Det
måste bli vinter för att man skall bli av med
febern. Jag var sängliggande då jag kom till Sydney.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
