Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
sig därefter hastigt men med skenbar likgiltighet och
gick fram till relingen.
»Vad heta ni?» ropade han ut i mörkret.
»Ishikola», lydde svaret av en darrande gubbfalsett.
Innan van Horn sade något mera, lossade han
halvt sin automatiska pistol ur dess hölster och sköt
fram hölstret från höften till ljumsken så att han
lätt kunde komma åt det.
»Hur många män ha ni med er?» frågade han.
»Inalles tio», ljöd den gamla rösten, »och en till.»
»Lägg då till långsides.» Utan att vända på
huvudet och omedvetet sänkande handen till
pistolkolven kommenderade van Horn: »Tambi! Hämta
lyktan. Nej, inte här. Hissa den akterut i
mesanriggen och hål! skarp utkik.»
Tambi lydde och anbragte lyktan tjugu fot från
det ställe där hans kapten stod. Det gav van Horn
en fördel över de annalkande kanotmännen, ty
lyktan som hängde ganska långt nere på taggtråden över
relingen skulle klart belysa kanotens folk, medan han
själv stod i halvmörker och skugga.
»Washee-washee», skyndade han på dem i
befallande ton, medan de som voro i den osynliga
kanoten ännu tvekade.
Nu plaskade årorna, och i lampskenet uppdök
sedan den höga svarta förstäven av en krigskanot,
krökt som på en gondol, inlagd med silverblänkande
pärlemor; den långa smala kanoten som saknade
ut-riggare; de blixtrande ögonen och svartblanka
kropparna av de grovlemmade negrerna som lågo på knä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
