Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
som förde samtal mellan de gröna bergstopparna.
Vid tolvtiden stod van Horn, alltjämt uppvaktad av
Jerry, i fören och höll utkik, medan Arangi lovade
hårdt för att löpa in mellan två palmbevuxna
holmar. Det var nödvändigt att hålla utkik efter
grunden, ty korallrev reste sig överallt från det
turkosblåa djupet och genomlöpte hela skalan av grönt
från den mörkaste nefrit till den blekaste turinalin,
och däröver antog vattnet skiftande färgnyanser, bröt
sig lättjefullt eller sände upp vita fontäner av
solbelyst stänk.
Rökpelarna på höjderna blevo pratsjuka, och långt
innan Arangi hunnit genom sundet, hade hela
kusten på läsidan, från saltvattenfolket vid stränderna till
de avlägsnaste busklandsbyar, fått veta att
arbetar-värvaren var på väg till Langa-Langa. Då lagunen,
som bildades av ökedjan utanför kusten, öppnade
sig, började Jerry få väderkorn av byarna på skären.
Kanoter, många kanoter, roende eller seglande
bidevind för den tilltagande sydostpassaden med
utspända palmblad i stället för segel, ilade över
lagunens släta yta. Jerry skällde morskt på dem som
kommo närmast, reste ragg och spelade på ett
skräckinjagande sätt mäktig beskyddare för den vita gud
som stod bredvid honom. Och efter varje sådan
varning stötte han lätt sin svala, fuktiga nos mot
den solupphettade huden på kaptenens ben.
Väl ute på lagunen länsade Arangi undan med
präktig sidevind. Efter en rask halvmil lade hon bi,
tog in förseglen under ett väldigt slående i storse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
