Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
»Varför två tio pund och sex pund?» fortfor
Nau-hau hårdnackat.
»Det vara vad jag ha att ge», svarade kaptenen
kort.
»Ge mig två tio pund och sex pund.»
»Jag ger så tusan heller», svarade van Horn, och
i hans blåa ögon tyckte sig den svarte hövdingen se
en glimt av den dynamit varav vita män tycktes vara
skapade, och i hans hjärna vaknrde åter minnet av
den blodiga dag då han först var med om en
dynamitexplosion och slungades i luften.
»Vad heta den där gammal man i kanot?» frå-
gade van Horn och pekade på en gammal man i
en kanot långsides med fartyget. »Vara Satis far?»
»Han Satis far», bekräftade Nau-hau.
Van Horn gav den gamle mannen en vink att
komma ombord, uppdrog åt Borckman att ha
uppsikt över däcket och Nau-hau och gick ner för att
ta fram pengarna ur sin kassakista. Då han kom
tillbaka vände han sig till den gamle mannen utan
att låtsa om hövdingens närvaro:
»Vilket namn?»
»Mig heta Nino», lydde det tremulerande svaret.
»Sati migs son.»
Van Horn såg spörjande på Nau-hau, som nickade
ja på det bakvända Salomonö-sättet, varefter van
Horn räknade upp tjugusex guldmynt i handen på
Satis far.
Genast räckte Nau-hau fram handen och mottog
summan. Tjugu guldmynt behöll hövdingen för sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
