Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Fastän det var sent på eftermiddagen var
passad-vinden frisk, och Bashti, som hade tagit lejonparten
av den avlöning som tillfallit fäderna till två unga
arbetare som hade dött, gjorde rikliga inköp av
Aran-gis varuförråd. Då Bashti utlovade en mängd nya
rekryter, påyrkade van Horn, som var van vid
vil-darnas opålitlighet, att få göra upp saken genast.
Bashti gjorde invändningar och föreslog följande dag.
Van Horn envisades att det var bäst att smida medan
järnet var varmt och stod så på sig att den gamle
hövdingen skickade en kanot i land för att samla
ihop de arbetare som utvalts till att bege sig till
plantagen.
»Nå, vad sägs?» frågade van Horn Borckman som
såg ovanligt dimmig ut på ögonen. »Aldrig har
jag sett den gamle skälmen så vänlig. Har han några
hemliga avsikter?»
Styrmannen betraktade de många kanoter som lågo
långsides, lade märke till de många kvinnor som voro
i dem och skakade på huvudet.
»Då de ämna ta sig för något, skicka de alltid
sina kvinnor till skogs», sade han.
»Man vet aldrig var man har de där negrerna»,
brummade kaptenen. »De kunna ha brist på fantasi,
men en eller annan gång hitta de ändå på något
nytt. Bashti är den slugaste gamle neger jag
någonsin har sett. Vad hindrar honom från att fundera
ut just den planen och sedan göra raka motsatsen?
Att de aldrig haft sina kvinnor med sig då något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
