Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Bashti på nacken och gick in på att hans folk
skulle få komma flockvis ombord och göra affärer.
Mycket få av dem visste vari hans idé bestod eller
att han ens hade någon idé.
Köpslåendet blev allt livligare, ju flera kanoter
som lade till vid fartyget, och svarta män och
kvinnor trängdes ombord. Sedan kommo rekryterna,
nyfångade, unga, vilda varelser, rädda som djur.
Men lydande föräldrarnas och stammens stränga bud,
gingo de ner i Arangis kajuta, en i sänder, åtföljda
av föräldrar och släktingar i familjegrupper, för att
sammanträffa med den store, vite »master’n», som
skrev in deras namn i en hemlighetsfull bok, lät
dem bekräfta det treåriga arbetskontraktet genom att
med högra handen vidröra pennan varmed han skrev
och betalade förskott på första årets lön i varor till
huvudmännen för deras respektive familjer.
Gamle Bashti satt bredvid och tog sin sedvanliga
dryga tionde av varje förskott, medan hans tre gamla
hustrur sutto ödmjukt nedhukade vid hans fötter och
redan genom sin närvaro verkade förtroendeingivande
på van Horn, som var i hög stämning på grund av
att affären gick så bra. På det viset skulle hans
Malaitaresa bli kortvarig, då han kunde avsegla med
full last.
På däck, där Borckman höll skarp utkik på alla
faror, travade Jerry omkring och nosade på de många
benen av de många svarta han aldrig träffat förr.
Vildhunden hade gått i land med returnegrerna, och
av dessa hade endast en kommit tillbaka. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
