Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
långsides med fartyget. Hon lutade sig hastigt ner
efter något som hon kastade upp till Lerumie. Det
var en långskaftad tomahawk; klingan en vanlig yxa
och skaftet hemmagjort, ett svart, blankt stycke trä
med konstlösa inläggningar av pärlemor och
omsnört med kokosfibrer för att kunna tjänstgöra som
handtag. Yxans egg var slipad vass som en
rakkniv.
Liksom tomahawken flög ljudlöst genom luften
till Lerumies hand, flög den i nästa ögonblick lika
ljudlöst i handen på den tjocka Mary med dibarnet,
som stod bakom styrmannen. Hon grep om
handtaget med båda händerna, medan det på hennes höft
ridande barnet höll sig fast i henne med bägge sina
små armar, som nådde ett stycke om henne.
Hon väntade ännu med stöten, ty då Borckman
böjde ner huvudet var det icke värdt att försöka
skära av ryggmärgen i nacken. Många ögon åsågo
den hotande tragedien. Jerry såg den, men förstod
ingenting. Med all sin fientlighet mot negrer hade
han ej väntat något angrepp från luften. Tambi,
som händelsevis stod nära skejlejtet, såg — och räckte
ut handen efter ett gevär. Lerumie såg Tambis
rörelse och skyndade på honom med ett väsande ljud.
Borckman, som var lika omedveten om denna sin
sista livssekund som han en gång varit om sin första,
sänkte buteljen och sträckte fram huvudet. Den skarpa
yxeggen träffade sitt mål. Vad Borckman kände
eller tänkte i detta blixtsnabba ögonblick, då hans
hjärna skildes från den övriga kroppen, är en gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
