Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finger, som endast hängde fast med en skinnslamsa.
Han tog det med sin vänstra hand, ryckte av det
med en hastig knyck och kastade det flinande, på
skämt, ner i palmbladskorgen, som hans hustru ännu
höll upp till honom med den ena handen, medan
hon med den andra tog sig för pannan som blödde
av en skärva från den sönderspringande pistolen.
Samtidigt hade tre av de unga rekryterna
tillsammans med sina fäder och farbröder kastat omkull
och gjort slut på den ende av besättningen som
fanns där nere. Bashti, som levat så länge att han
blivit filosof och aktade smärtan föga och förlusten
av ett finger ännu mindre fnittrade och gav ett
tjattrande uttryck åt sin belåtenhet och stolthet över
dådets resultat, medan hans tre gamla hustrur, som
endast levde av hans huvuds nickar, krälade
nedanför honom på golvet under lismande och slaviskt
tillbedjande lyckönskningar. De hade levat länge,
men endast på grund av hans kungliga godtycke.
De vältrade sig, snattrade och grimaserade vid hans
fötter, ty han var herre över liv och död och hade
även denna gång visat sig vara lika oändligt vis som
så många gånger förr.
Och den magra, skräckslagna flickan låg, som en
skrämd hare i öppningen av sin jordhåla, på sina
händer och knän och tittade ut från proviantrummet
på detta uppträde och visste att nu väntade
kokgrytan på henne, och nu var hennes sista stund kommen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
